Race rapport: Lidingöloppet 15K

Lidingöloppet

Det finns ett lopp som jag har en verklig hatkärlek till och det är Lidingöloppet. Innan denna helgen hade jag tagit mig igenom tre 30K Lidingölopp. Ett gick jättebra och jag hade ett skönt flow genom hela loppet, ett gick fruktansvärt dåligt och jag fick kämpa mig hela vägen igenom och dagen efter bröt en dunderförkylning ut det tredje sprang jag  efter en inte allt för lugn utekväll så resultatet var därefter. 15K varianten hade jag även den sprungit tre gånger. Högsta vinsten var förra årets silvermedalj, en gång hasade jag mig runt skadad med en hårt tejpad fot som inte mådde allt för bra och den första gången visste jag inte ens att man kunde få silvermedalj och jag tog det allmänt lugnt och  sprang in på strax över 1:15:00 vilket är silvermedaljsgränsen för damer. Så den stora frågan var, hur skulle Lidingöloppet årgång 2017 sluta?

Lidingö

Uppladdningen

Igår kväll var jag ute på en promenad i regnet för att lufta benen. De kändes pigga men jag hade inte det riktiga lopp pappet. Kände mest att det skulle vara skönt när det var över och drömde såklart om en silvermedalj. Brorsan var med och sprang och svägerskan var med och supportade så vi tog bilen ut till Lidingö vid 8:30 tiden. Kom precis i lagom tid till starten. Hann med ett bajamaja besök och med 1 sekund kvar gick tills startfållan stängde korsade jag entrén dit. Lever som sagt efter just-in-time konceptet.

0-5KM

Benen kändes väldigt pigga. Började enligt plan på 4:30 tempo (4:26) för att sedan hamna i ett dåligt läge den andra kilometern där det var trångt och farten gick ner till 5:16. Stressade inte upp mig för det för att jag vet av erfarenhet att det blir mindre trångt senare. Det flöt på helt enligt plan till 5KM och jag passerade på 23:30 men jag tyckte det bitvis var tungt att andas i den kvava luften och det hade redan börjat kännas så smått i mina lår.

Adidas

5-10KM

Ytterligare två kilometer kändes det hyfsat okej. Sedan sa mina lår tack och hej. Backträning eller ens trappträning är inget jag sysslat med sedan jag vet inte när och det är en förutsättning för att ha en behaglig resa i Lidingöskogarna kan jag meddela. Jag började gå i uppförsluten och det blev tillfälligt bättre så jag kunde springa på och drömma om min silvermedalj en stund till. Vid 9 kilometer gick det dock inte längre. Låren kändes som som spagetti. En känsla jag aldrig ens upplevt på ett marathon. Fram till 10K låg jag på medaljtid men just idag kände jag inte att jag hade motivationen att pressa mig till en medalj även om det gått. Att bryta kändes där och då skönt men jag bryter inte för att jag missat mitt mål. Jag fortsätter efter bästa förmåga där och då.

10-15KM

Efter två glas vatten unnade jag mig att promenera cirka en kilometer med förhoppning om att mina spagetti lår skulle återgå till trötta lår. Det gick sådär. Ett var de i så dåligt skick att jag inte ens kunde springa på flacken. Drömde om liniment men det hade jag såklart inte något. Pulsmässigt kändes det bra. Men utan backträning blir man inte bra på att springa i backar. That is it. Vid två kilometer kvar till mål dök en ex-kollega upp och vi tog sällis in till mål. Bägge två utan silvermedaljer i år. Well, det finns viktigare saker än silvermedaljer och min fenomenala lillebror sprang hem en på 1:03:52 på en 69:onde plats så jag glädjer mig åt honom idag.

Finisher

Afterrun

Efter loppet minglade vi till TCS running lounge en stund, åt lite snack och tittade på andra löpare som gick i mål. TCS som även är huvudsponsorer till Lidingöloppet sedan förra året är IT partners till mitt jobb så de bjöd på loppet som en avslutning av en hälsosatsning “TCS Challenge” som pågått sedan innan sommaren där det även samlats in pengar till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Såhär några timmar efter racet känner jag att det absolut bästa med att inte maxa ett lopp måste ändå vara att jag inte alls känner mig trött nu efteråt. Och nej, någon bergsget har jag ingen ambition att bli. Föredrar platt och snabbt. Men Lidingöloppet ställer jag gärna upp i igen då jag tycker att det är ett väldigt bra arrangemang. Kanske får det bli 30K nästa år?

Running lounge

Fler som har sprungit eller varit ute på Lidingö och supportat?

/ Pernilla som har en Lidingöhelg

 

Advertisements

11 Comments

Add yours →

  1. Äh, alla lopp kan väl inte gå bra heller. Men backträning låter väl som en bra idé om inte annat. 🙂

    Två 30K har jag på mitt samvete med 2:48h som bästa tid. Drömmer om strax under 2:40-ish men inget i år. Ändå skönt lopp, bra tid på året om inte annat. Ska absolut springa igen. 🙂

  2. Ulrika Strallhofer September 23, 2017 — 1:48 pm

    Kan bara hålla med om att förra årets känsla var bättre och det är roligare att åka hem med en silvermedalj 🙂 Men i år var mina förutsättningar helt annorlunda, efter ett misslyckat tidsförsök på halvmaran i STO för två veckor sedan (slutade med dropp i sjuktältet) så bestämde jag mig för att detta 15K lopp skulle få bli ett mys-lopp i jämnt och lugnt tempo. Kan bara konstatera att man blir trött av att springa långsammare också men kroppen skötte sig bra och jag tog mig springandes i mål, så kul att träffa på dig på slutet på banan. Men helt slut var du inte för du la på värsta spurten på upploppet och enligt den officiella tidtagningen är du en sekund före mig i mål 🙂 Efter målgång blev det massage och mina lår och vader blev som nya!! Trist att jag missade dig i loungen, såg dig på håll precis innan jag fick massage. Tack snälla för att jag fick vara med även i år – det var supertrevligt och jag kommer verkligen sakna detta framöver. Kram u

    • Bra kört! synd att vi inte fick en delad plats i resultatlistan det hade vi varit värda . Läste om ditt missöde på halvmaran och som sagt man kan inte vara på topp jämt. Ja, supertrist att vi missade varandra i loungen. Stannade inte så länge – längtade hem till duschen! Vi får ses någon gång och springa, jag kan tänka mig att ta mig till ett TCM pass i höst. Kram

      • Ulrika Strallhofer September 23, 2017 — 5:49 pm

        Det vore super att få springa ihop i vinter, nu kommer ju Lisa in som en av coacherna. Det blir spännande att se om det påverkar halvmaragrupperna på något sätt ❤

  3. Kul att ses! Det kan ju inte bli PB varje gång… Ibland får man helt enkelt vara nöjd med att ta sig runt. Det är bara att bita ihop och komma igen. Nästa år har du silvermedaljen med dig hem!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: