Big Apple Half marathon

För dryga två veckor sedan var jag i favoritstaden NYC på en weekendtrip med några vänner och som en utav aktiviteterna hade vi signat upp oss för att springa Big Apple Half marathon. Ett lopp som går i Central Park som jag sprang för några år sedan under namnet Frozen Bonzai half marathon. Det är ett par tusen anmälda och ett väldigt välarrangerat lopp. Att det dessutom går i parkernas park gör inte saken sämre. Men 21KM i ett kylslaget NYC, hur klarar man sig bäst igenom det?

Uppladdningen

På lördagsmorgonen innan jag satte mig i flyget för att resa över till andra sidan Atlanten laddade jag med en löprunda runt Kungsholmen. 8,5 timmars slappande med champagne och vindrickande senare landade vi i ett snöigt NYC. Brrr. Vinterkläder hade vi inte packat direkt även om vi kollade vädret innan. Orutinerat. Så det var bara att bege sig ut och leta efter varma outfits när vi kom till Manhattan för att inte frysa ihjäl och dö i en snödriva. Det projektet lyckades sådär.

Söndag och loppet började vid 9 tiden. Jag och min äventyrskompis in crime satsade på frulle i ottan så kl 06:00 stod vi redo för att inta Starbucks innan vi tog tunnelbanan till 96e gatan. Vi hämtade våra nummerlappar och peppade. Strategin var att bara springa. När det är tävling vill jag såklart alltid göra mitt bästa men då jag var högst osäker på min form plus att CP är extremt backigt vilket inte är min styrka kunde jag även tänka mig att bara springa för att det är kul. Jag hade haft en insta tävling där folk fick gissa tid och det var väldigt blandade gissningar.

The race

Det är viktigt att dokumentera med lite pre-race selfisar så det gjorde vi förstås. Smile. Sedan klart för start. Det var svinkallt. Mina fötter var stelfrusna så jag kände dem knappt och även benen var svinkalla. Hade önskat att jag hade en mössa. Och en gel att ta vid halva som jag brukar göra på halvmaror. Men onödigt att slösa energi på vad man inte kan göra något åt när man står på startlinjen så det var bara att köra. Kände mig väldigt pigg när vi startade så jag sprang på från start. Låg stabilt i 4:40 min/km tempo de första lätta nedåt lutande kilometerna. Visste såklart att jag inte skulle hålla samma tempo hela loppet men då det kändes lätt tänkte jag att jag satsar på en bra tid (= sub 1:45). Sprang på och sedan kom mitt hat parti. Uppförsbackar varv 1. Puuh. Låg rejält plus från 5 min/km tempo som krävs i snitt för sub 1:45 så jag unnade mig en 5:30 kilometer.

Loppet var 2,5 varv i parken och trots att det rådde vinterväglag var vägarna perfekta snö och isfria för spring. Det var gott om vattenkontroller men jag glömde helt av att dricka på alla. Mycket att tänka på när man springer. Eller inte. Passerade milen på 48 blankt och jag kände mig inte ens trött så jag bestämde mig för att gå för pers. Nästa fem kändes också bra. Älskar att springa i CP, älskar att vara i NYC. Hela staden känns som en motivationsboost deluxe så jag bara sprang och njöt. Fötterna hade tinat upp och jag insåg att det skulle bli pers vid 17 kilometer så jag blev ännu lite mer pepp, körde ett par säkra kilometers för att öka vid sista.

Målgång på 1:43:11 (och nytt pers), medalj, bagel, kaffe, bars, äpplen. Det är hur man firar ett halvmara pers en kylslagen december dag i the big apple. Funderar ni på att besöka NYC i december och gillar att springa rekommenderar jag varmt en combo av julspaning och löpning. Nu är jag väldigt taggad för fler lopp så jag hoppas på att hitta något kul att springa som ett avbrott i min Vasa träning.

/ Pernilla som gillar lopp